Jobbiga samtal
Jag hatar telefoner ibland! Ja,jag vet att det kan vara svårt att tro med tanke på att jag kan babbla bort både en och två timmar ibland. Men när det gäller att ringa till läkare och annat viktigt för att boka eller avboka eller samtal till banken eller någon kommungubbe tar det tvärstopp. Jag hittar på tusen olika anledningar till varför jag inte ska ringa just idag; nej men nu är de säkert på lunch, nej men nu är deras arbetsdag säkert över, ojdå, har visst bara lite batteri kvar på mobilen... Listan fortsätter i all evighet.
Varför är det så svårt att ta tag i de där svåra samtalen?
De där samtalen som får det att gro och gnugga i magen innan man verkligen tar tag i det?
Ju längre man väntar desto värre blir det, man bygger upp en bild på hur hemskt det ska bli. Man målar upp en bild på värsta skräckscenariot som kommer att utspela sig.
När man väl har gjort det så upptäcker man i nio fall av tio att det inte var så farligt iallafall.
Varför drar man sig så? Det måste ju vara bättre att göra det snabbt som attan och sen är man av med det, och det är man oftast fullt medveten om men ändå ska man dra ut på det. Precis som om det någonsin har gjort saken bättre.
Är man rädd för att bli påkommen? Att få kluriga frågor som man inte har svar på, att de ska tro att man ljuger, att man inte alls har sådär ont i halsen eller att man visst har fått den där fakturan osv osv.
Jag skriver man här för jag kan verkligen inte tro att jag är ensam om detta?
Fast å andra sidan så drar jag oftast av mina plåster långsamt...
Hur har ni det med jobbiga samtal??
Är det bara jag?? Nej det kan det ju inte vara!! eller???
♥Lina
Kommentarer
Trackback
