Signaler
Tänkte ta upp det här med signaler eller rättare sagt signaler som andra uppfattar som signaler!
Jag pluggar ju som ni kanske vet på komvux, och där händer det grejjer ska ni veta. Diverse händelser kan dyka upp. Det här hände mig på en kvällkurs i matematik...
Som tjej är jag öppen, glad och trevlig och hejjar alltid glatt på mina kurskamrater. Det här var en vanlig måndag och jag satte mig på min plats för att ha mattelektion, jag kanske ska nämna att jag sitter bredvid två killar varav en från en annan härkomst. Efter genomgången brukar vi som vanligt ha en liten rast då personen i fråga frågar om han kan få prata med mig. Ja säger jag lite förvirrat och tänker: Vad är det nu då? .Alltså utanför säger killen jag följer tvekande med ut från klassrummet (fråga mig inte varför snäller som man är) Jag märker att killen verkar nervös och hasplar ur sig: Jag tror det blir lättare för oss om vi slutar låtsas, och erkänner vad vi känner för varandra. Någonstans här blev det riktigt kaos i min hjärna kan jag säga. Vad vi känner för varandra? jag hade bara sagt hej till killen så där som man morsar på den man sitter bredvid, right? Då hasplade jag ur mig: Jag är förlovad... Haha, de var det enda jag kom på att säga i mitt hjärnkaos. -Vad synd sa han och gick iväg...
vad f-n sänder jag ut för signaler egentligen tänkte jag, shitt! Blev inte nå mer räknande den kvällen kan jag ju säga, jag var i shock. Hur kunde han få för sig att det var något mellan oss? Att jag var intresserad?
Jag berättade om det för min pojkvän när jag kom hem, han försökte lugna mig med att vissa killar tydligen funkar så, typ som han den judiska Howard killen i Big Bang-serien, haha! Ja vad ska man säga, kan skratta åt det nu men jag fick mig en rejäl funderare!
Puss Maggie
Jag pluggar ju som ni kanske vet på komvux, och där händer det grejjer ska ni veta. Diverse händelser kan dyka upp. Det här hände mig på en kvällkurs i matematik...
Som tjej är jag öppen, glad och trevlig och hejjar alltid glatt på mina kurskamrater. Det här var en vanlig måndag och jag satte mig på min plats för att ha mattelektion, jag kanske ska nämna att jag sitter bredvid två killar varav en från en annan härkomst. Efter genomgången brukar vi som vanligt ha en liten rast då personen i fråga frågar om han kan få prata med mig. Ja säger jag lite förvirrat och tänker: Vad är det nu då? .Alltså utanför säger killen jag följer tvekande med ut från klassrummet (fråga mig inte varför snäller som man är) Jag märker att killen verkar nervös och hasplar ur sig: Jag tror det blir lättare för oss om vi slutar låtsas, och erkänner vad vi känner för varandra. Någonstans här blev det riktigt kaos i min hjärna kan jag säga. Vad vi känner för varandra? jag hade bara sagt hej till killen så där som man morsar på den man sitter bredvid, right? Då hasplade jag ur mig: Jag är förlovad... Haha, de var det enda jag kom på att säga i mitt hjärnkaos. -Vad synd sa han och gick iväg...
vad f-n sänder jag ut för signaler egentligen tänkte jag, shitt! Blev inte nå mer räknande den kvällen kan jag ju säga, jag var i shock. Hur kunde han få för sig att det var något mellan oss? Att jag var intresserad?
Jag berättade om det för min pojkvän när jag kom hem, han försökte lugna mig med att vissa killar tydligen funkar så, typ som han den judiska Howard killen i Big Bang-serien, haha! Ja vad ska man säga, kan skratta åt det nu men jag fick mig en rejäl funderare!
Puss Maggie
Kommentarer
Trackback
